Hejhallå
Jag har bytt blogg, förflyttat och förnyat mig
http://www.marianywall.blogspot.com
Med tanke på all SKIT som hänt så vill jag inte ha kvar den här bloggen så kika gärna in i den nya istället.
Eller ja, ni behöver inte.
SOLONG!
Varför känns det som att ingen är riktig?
Ingen är påriktigt.
Inte ens jag, eller någon alls?
Jag brukar få sådana här känslor ibland, på hösten och våren. Att jag börjar tvivla på om saker är dröm eller verklighet, det är jätte jobbigt.
Skolan går segt som vanligt, tur att man har lärare som heter duga, ni vet vilka ni är! ❤
Ska försöka väcka min bäjby så jag kan få gå ut och röka, natti!
Jag har låtit mitt finger vandra efter sprickorna i gipsväggen
Och frågat efter ömhet som inte finns för många gånger nu
Hjälp
Ingen motivation, inget som känns lockande, ingenting alls. Det känns som att allt bara raseras under mina fötter och jag kan inte göra någonting åt det.
Skolan har gått åt helvete för den här terminen, och det finns inget jag kan göra åt det, förutom att vara där. Jag förstår inte själv varför jag inte orkar vara där, skola kväver mig. Inte skolarbetet i sig, inte alls, miljön och människorna gör det.
Usch.
Dessutom så ska Sara till sjukhuset imorgon, och vare sig mina lärare tycker att det är en bra idé att skippa det eller inte så ska jag följa med. Det finns en viss risk att hon har cancer, och en ”viss risk” räcker för mig. Jag ska vara där när vi får reda på vad det är.
Jag älskar dig mest i hela världen Sara, och jag är så orolig för dig.
Är det något allvarligt vet jag inte vad jag gör.
I knew that I couldn’t do it, that I wouldn’t make it.
Jag är en sjukling! Jätte cp sjuk! Ninni och Sara är här, vi sitter och kollar på ”en plats i solen” av någon konstig anledning.
Skulle praoat på dagis, men jag tror att alla nya människor (t.ex. ca tjugo barn jag aldrig träffat förut) var lite för mycket för mitt arma immunförsvar. Vilket var väldigt synd, för jag gillade verkligen att praoa där, barnen var jätte gulliga, personalen med.
Det är väl bara att se fram mot en ny skolvecka istället, HAHA.
Just nu sitter jag och knarkar värktabletter och Zyx, eftersom min hals inte riktigt vill vara med och jag knappt kan prata.
Alla katter skriker för tillfället också, mamma försöker tvinga i dom avmaskningsmedel, det går inte värst bra.
Jaja, ska dra nu, skriver mer någon annan dag.
Det verkar som att en del människor tror, att bara för att jag har flyttat hem skulle jag må så himla bra helt plötsligt?
”Jomen, nu har ju Maria flyttat hem och hon brukar ju klara det mest, klart vi ska arbeta lite extra nu!”
Och jag fattar att en del inte tycker att det är extra, men för mig är det!
Jag är förfan en mental naturkatastrof! Men är det någon som tar sig tid, sätter sig bredvid mig, lägger en hand på min axel och frågar; hur mår du egentligen, Maria?
Nej, det är det inte.
Jag är ständigt trött, men samtidigt alltid speedad, för jag orkar inte vara still och lugn, för då måste jag tänka, då kommer allt tillbaka.
Svek från diverse myndigheter, svek från vuxenvärlden, från vänner, pojkvänner. DET GÖR ONT, förhelvete, det gör ont!
Men, känns det som att man har ett litet svart privat moln, då orkar man inte alltid sätta sig ner, läsa SO eller brodera, jag tror inte att en del förstår det.
Och jag vet, jag vet så väl att jag kanske inte varit genom så himla mycket jämfört med en del andra. Men fortfarande… det är jobbigt, okej?
Jag har en ständig ångest klump i magen, jag är alltid trött men alltid uppe och håller på.
Jag mår så jävla dåligt.
Jag vara bara tvungen att skriva av mig.
Jag var hos min psykolog idag, han kladdade ner ADD på ett utav papprerna, hm?
Sen i slutet frågade han varför jag hade velat göra en utredning, och då sa jag som det var. Att jag märkt att jag uppför mig och beter mig annorlunda i vissa situationer än andra gör, och därför ville jag veta.
Och då frågade han om det var för att jag ville ha ett ”namn” på det. Och då sa jag ‘ja, ifall det finns ett namn på det’ Då svarade han, ‘ ja det gör det nog ska du se’
Har börjat bli osäker på om jag faktiskt har en diagnos eller inte, först trodde jag starkt att jag hade det, sedan trodde jag inte alls det, och nu är jag osäker.
Förresten, så sa Sara för ca en timme sen snart när hon gick och la sig i min säng att hon minsann inte skulle somna, så jag frågade nyss om hon somnat och fick ett; ZZzZZzZzZzzz! Till svar, så… så bra gick det med det lilla löftet då.
Jag har ont i huvudet och ont i magen och allt, jävla skit.
Ja, gårdagens inlägg var ett desperat rop på hjälp från min tristess. Jag var en aning irriterad bara.
Och nu, dessutom, håller min kropp på att ge upp totalt känns det som, jag är svullen i hela ansiktet inklusive halsen, jag har börjat få lila/blå utslag på kroppen, mitt huvud och jag hänger helt enkelt inte med.
Dessutom har jag fått en jävla finne i örat, en finne i örat! Som gör att hela mitt öra gör skit ont.
Jaja, min telefon vägrar dessutom te mot meddelanden och telefonsamtal igen, så jävla jobbigt.
Jag är helt enkelt bara trött och jag längtar tills det blir vår. Lite sol, bra väder och nya vårkläder, dessutom, att åka till Holland.
Jag längtar.
Jag ska snart åka iväg till älskling, vi ska mysa och kolla på Dirty Dancing dagen till ära, det är ju trots allt Alla Hjärtans Dag.
Bye!
Nu kände jag att jag klagade väldigt mycket i det senaste inlägget, men sen insåg jag att allt faktiskt är ganska jobbigt.
Nej, NU FÅR JAG GE MIG.
Jag har varit hemskt lättirriterad hela dagen, även fast det är soligt, min SO är klar och.. ja, så jävla illa är det väl inte.
Det är det fan visst det, jag är bara fjorton, jag går i åttan på Fröding, ja! Det säger väl för fan allt. Helvete.
Dessutom! Så ska Sara springa runt på pride paraden med massa nakna lesbiska tjejer utan mig, ajo?
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH.
Skit.
Gud vad trött jag är på allt!
Att jag skriker, att dom skriker, skolan, vännerna, annat.
Vart hittar andra orken?
Vart hittar jag orken?
Jag intalade mig själv att den här terminen ska det fan gå bra, men jag är så trött. Tröttheten ligger och vilar över mina axlar som en blöt tung jävla filt hela dagarna, och jag sover aldrig ut.
ÅH!
Om jag fick skulle jag lägga mig och ner på golvet och skrika och gråta, för allt känns bara så jävla meningslöst och är så jävla jobbigt.
Allt kommer rinna ur fingrarna på mig.
So the best thing, I can give to you
Is for me to go, leave you alone
You got growing up to do
Tänk om man fick vara kille
Det känns som att det skulle vara ett väldigt bekymmerslöst liv. Visst, kanske inte i alla lägen, men iallafall när det gäller bråk och tjafs. Allvarligt talat, killar bråkar, någon ger någon en smäll på käften sen är det klart.
Men tjejer, OH, dessa fruntimmer! Det är en lååång procedur, någon har sagt det, och någon har skvallrat om någon till den, och någon har kollat snett på någon.
Allvarligt talat? Nu får det väl ge sig. Jag orkar verkligen inte!
Nu ska jag inte sitta här och vara skenhelig, men jag är så trött på sådant här, något så fruktansvärt! Och jag säger inte att jag aldrig har snackat bredvid mun, eller aldrig sagt något dumt, men jag försöker åtminstonde!
GAH!
Uschfyfan.
Ge dom ett finger och värm min hand 